Den första observationen är publicerad på det öppna artikelarkivet Arxiv. Artikeln handlar om huruvida AES kan ses som en slumpmässig transform av indatat, eller om det finns ett detekterbart mönster – ett mönster som går att gissa. En ideal kryptoalgoritm skall möta den så kallade Random Oracle-modellen där det inte skall gå att på förhand gissa vilken sekvens som skapas. En avvikelse från denna slumpmässighet innebär en svaghet hos algoritmen.

Författarna tAnna Rimoldi, Massimiliano Sala och Enrico Bertolazzi skriver i sin artikel Do AES encryptions act randomly? följande:

With our attack we give some statistical evidence that the set of AES-$128 encryptions acts on the message space in a way significantly different than that of the set of random permutations acting on the same space.

While we feel that more computational experiments by independent third parties are needed in order to validate our statistical results, we show that the non-random behaviour is the same as we would predict using the property of our embedding.

Indeed, the embedding lowers the nonlinearity of the AES rounds and therefore the AES encryptions tend, on average, to keep low the rank of low-rank matrices constructed in the large space. Our attack needs 2**23 plaintext-ciphertext pairs and costs the equivalent of 2**48 encryptions.

We expect our attack to work also for AES-192 and AES-$56, as confirmed by preliminary experiments.

Om jag fattat det rätt kan författarna alltså särskilja/identifiera att en viss mängd data är krypterat med AES, eller om det är en rent slumpmässig sekvens. Dom kan alltså inte extrahera nyckeln. Och notera att dom behöver par med okrypterat och motsvarande krypterat material. Detta är mao inte en attack som gör AES värdelös, utan är snarare en observation.

Den andra artikeln, On Deviations of the AES S-box when Represented as Vector Valued Boolean Function, tittar mer specifikt på den substitutionstabell (S-box) som finns i AES.

S-boxen, även kallad SubBytes-steget i AES är en enkel tabell som byter ut en byte mot en annan. Tabellen ser ut så här:

S-boxen bidrar till kryptots olinjära egenskaper, men för att göra det skall det inte finnas något enkelt mönster bakom S-boxen, utan bör vara en slumpmässig hög med tal. Samtidigt vill man väldigt gärna veta varifrån dessa konstanter kommer ifrån – hur dom genererats.

Säkerhetsexperten Bruce Schneier brukar prata om Nothing up my sleeve numbers som en viktig egenskap hos en säkerhetsfunktion. Vad han avser med denna egenskap är att det inte skall finnas hemliga antaganden eller delar av funktionen, delar vilkas säkerhetsmässiga betydelse inte går att avgöra. Bra specifikationer talar därför om varifrån konstanter kommer ifrån.

I fallet med AES S-box är det i standarden är det tydligt specificerat att den genereras på ett specifikt sätt. Wikipedia ger en bra beskrivning av SubBytes:

In the SubBytes step, each byte in the array is updated using an 8-bit substitution box, the Rijndael S-box. This operation provides the non-linearity in the cipher. The S-box used is derived from the multiplicative inverse over GF(28), known to have good non-linearity properties. To avoid attacks based on simple algebraic properties, the S-box is constructed by combining the inverse function with an invertible affine transformation. The S-box is also chosen to avoid any fixed points (and so is a derangement), and also any opposite fixed points.

Att man känner till hur S-boxen är genererad utnyttjas även i vissa AES-implementationer som istället för att ha en fast tabell på 256 Bytes räknar ut S-boxen under det att transformen genomförs. Detta tar tid, men sparar minnesutrymme.

Nå, tillbaka till artikeln. Vad författarna Danilo Gligoroski och Marie Elisabeth Gaup Moe visar är att, till skillnad på vad Wikipedia säger visar sig S-boxen inte vara riktigt så slumpmässig och vara så icke-linjär som man skulle kunna hoppas utifrån ett idealperspektiv, och vad man tidigare antagit. Författarna skriver:

In this paper we give an explicit representation of the AES S-box as a vector valued Boolean function in GF(2)8 and show several significant deviations in the number of terms that follows from that representation when it is compared with the algebraic representation of randomly generated permutations of 256 elements. We see this as a potential research direction in cryptanalysis of AES.

Inte heller denna artikel visar på en direkt, praktisk attack – utan är en observation. En av författarna, Danilo Gligoroski har även sagt på en maillista att han inte ser speciellt stora möjligheter att utnyttja deras observation i en seriös attack.

Vad är då slutsatsen efter denna långa postning? Ungefär det här: AES har inte fallit, långt ifrån det. Men tillsammans med tidigare publicerade attacker de senaste åren visar de här artiklarna på att det sker framsteg inom kryptanalysen.

Detta visar även hur viktigt det är att låta utvärdering av algoritmer ta tid och att vid systemdesign inte binda sig stenhårt för en enda algoritm vid systemdesign. Det kan hända att den algoritm så såg bra och säker ut vid design, några år senare visar sig vara svag. Om systemet och det systemet hanterar har längre livslängd än så behöver man kunna byta ut algoritmerna, att vara flexibel.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Den första attacken är en attack på AES-algoritmen i sig och knyter därmed an direkt till de attacker jag bloggade om. Återigen är det Orr Dunkelman, Nathan Keller och Adi Shamir som ligger bakom den kryptanalytiska attacken.

Det intressanta med den här attacken är att till skillnad från de flesta attacker på AES-algoritmen kräver den här inte ett stort antal nycklar, utan bygger på en enskild nyckel. Just att de senaste årens attacker krävt ett stort antal relaterade (kopplade) nycklar har varit dessa attacker svaghet. Eller som EU-projektet ECRYPT II skriver i sin årliga rapport om nyckellängder och kryptoprimitiver:

We note that related-key attacks’ practical relevance depends on context, and these attacks are unlikely to affect practical uses of the AES algorithm.

Shamirs, Dunkelmans och Kellers nya attack, Improved Single-Key Attacks on 8-round AES kan därmed ses som ett svar på detta, Författarna skriver:

AES is the most widely used block cipher today, and its security is one of the most important issues in cryptanalysis. After 13 years of analysis, related-key attacks were recently found against two of its flavors (AES-192 and AES-256).

However, such a strong type of attack is not universally accepted as a valid attack model, and in the more standard single-key attack model at most 8 rounds of these two versions can be currently attacked. In the case of 8-round AES-192, the only known attack (found 10 years ago) is extremely marginal, requiring the evaluation of essentially all the 2**128 possible plaintext/ciphertext pairs in order to speed up exhaustive key search by a factor of 16.

In this paper we introduce three new cryptanalytic techniques, and use them to get the first non-marginal attack on 8-round AES-192 (making its time complexity about a million times faster than exhaustive search, and reducing its data complexity to about 1/32,000 of the full codebook).

In addition, our new techniques can reduce the best known time complexities for all the other combinations of 7-round and 8-round AES-192 and AES-256.

Fortfarande är det på AES-versioner med ett färre antal iterationer än det som normalt används. Men det är ännu ett sår i AES-bygget.

Den andra attacken är inte på algoritmen, utan en sidoattack på implementationen av AES - mer exakt på en datorplattform som exekverat AES och som sedan stängts av(!). Genom att använda verktyg för att lösa Boolean SAT-problem (svensutvecklade MiniSat) anpassad kryptoproblem – CryptoMiniSat. Detta verktyg har använts för att lösa en Boolesk beskrivning av nyckelschemaläggningen i AES kan dom återskapa nyckeln även från ett minne som varit avstängt och därmed tappat en stor del av sitt innehåll.

SRAM-minnen och till viss del även DRAM-minnen tappar sin information när strömmen kopplas bort, men kan behålla informationen under en längre tid – kallas data remanence. Speciellt i kalla förhållanden kan ett SRAM-minne behålla sin information under lång tid.

I artikeln Applications of SAT Solvers to AES key Recovery from Decayed Key Schedule Images visar Abdel Alim Kamal och Amr M. Youssef att dom för 10000 nycklar där 72% nycklen har förstörts (bitarna har ändrat värden slumpmässigt) kan dom återskapa 92% av nycklarna på mindre än 10 sekunder. Nu gäller detta inte enbart AES, utan som författarna skriver:

In this work, we modelled the problem of key recovery of the AES-128 key schedules from its corresponding decayed memory images as a Boolean SAT problem and solved it using the CryptoMiniSat solver. Our experimental results confirm the versatility of our proposed approach which allows us to efficiently recover the AES-128 key schedules for large decay factors.

The method presented in this work can be extended in a straightforward way to AES-192, AES-256 and other ciphers with key schedules that can be presented as a set of Boolean equations and, hence, lend themselves naturally to SAT solvers.

För den som vill läsa mer om data remanence rekommenderas Peter Gutmanns klassiska Data Remanence in Semiconductor Devices.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Detta är den första stora attacken (som dock snarare är en uppdatering på en attack från förra året) i år. Men sett över de senaste dryga året har vi sett fem, sex större attacker på AES som algoritm, samt ett antal mindre attacker där olika delar av algoritmen analyseras. Och sedan, naturligtvis ett antal attacker på implementationer, inte minst attacker basererade på felinjektering och sidoattacker. Wikipedias sida om AES listar några av dessa attacker, men långt ifrån alla. Bruce Schneier bloggade om dessa attacker ett par gånger i mitten på förra året (ett, två). En av de främsta på att attacker AES är Orr Dunkelmans.

Orr Dunkelman

Kolla man på Orr Dunkelmans forskningssida hittar man ett flertal artiklar med olika analyser av AES och attacker. Den här om vad som händer om MixColumns-operationen i AES inte fungerar i den sista iterationen är ett typiskt exempel på den typ av analys jag tycker att man ser ofta just nu (en trend inom kryptanalys).

Vad jag försöker säga är att jag upplever det som att AES, efter snart tio år sedan (AES publicerades i november 2001 så det snarare åtta år, men…) utan större säkerhetsproblem med algoritmen nu plötsligt börjar se lite skadeskjuten ut – att den kanske inte är så säker längre. Det är inte dags för panik, men långsiktigt och för nya applikationer bör man nog tänka på att inte låsa fast sig i AES, utan göra det möjligt att byta algoritm.

Till saken hör att AES har varit en formidabel succé och har designats in i alltifrån kommunikation för små sensorsystem (IEEE 802.15.4 – ZigBee) till 10G Ethernet och en oherrans massa saker däromkring. Skulle AES falla och måste bytas ut kommer det inte att bli enkelt.

Det skall bli spännande att se hur det går.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

This paper presents new software speed records for encryption and decryption using the block cipher AES-128 for different architectures. Target platforms are 8-bit AVR microcontrollers, NVIDIA graphics processing units (GPUs) and the Cell broadband engine.

The new AVR implementation requires 124.6 and 181.3 cycles per byte for encryption and decryption with a code size of less than two kilobyte. Compared to the previous AVR records for encryption our code is 38 percent smaller and 1.24 times faster.

The byte-sliced implementation for the synergistic processing elements of the Cell architecture achieves speed of 11.7 and 14.4 cycles per byte for encryption and decryption.

Similarly, our fastest GPU implementation, running on the GTX 295 and handling many input streams in parallel, delivers throughputs of 0.17 and 0.19 cycles per byte for encryption and decryption respectively. Furthermore, this is the first AES implementation for the GPU which implements both encryption and decryption.

Artikeln ger bra information om optimeringar som gjorts för de olika arkitekturerna samt jämför med andra implementationer. Jag gillar även det faktum att man faktiskt nådde 59 Gbit/s(!) på en NVIDIA GTX 295, 1.24GHz.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Jag begriper för lite av den kortfattade presentationen för att avgöra hur mycket bättre deras resultat är en den bästa kända attacken med 26 related keys, 2**114 data och 2**173 time. Enligt en kommentar på Cryptography-listan hävdade författarna vid sin presentation att det nu finns praktisk möjlighet att bryta hashfunktioner byggda på round-funktionen i AES. Detta gör resultatet intressant för den pågående SHA-3-tävlingen då flera av kandidaterna lånar delar av eller hela round-funktionen.

Författarnas artikel om sin nya attack är tydligen godkänd för CRYPTO 2009, så om inte förr så vet vi mer i slutet av Augusti.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Av de 55 kandidater som finns listade på ECRYPTs SHA-3-Zoo återanvänder inte mindre än 21 kandidater koncept, komponenter eller tom hela roundfunktionen från AES och Rijndael. Den lista jag slängt ihop ser ut som följer (det blir engelska nu då jag även klippt citat:

• Abacus: MDS from AES.


• Arirang: S-box from AES. MDS from AES for some versions of the hash.


• Aurora: ShiftRows from AES.


• Cheeta: “Inspired by AES”


• Echo: Stated goal to reuse as much of AES as possible (hence the
  name). Complete AES round reused.


• Ecoh: AES “key wrap” reused.


• Gr0stl. S-box and diffusion directly from AES.


• JH: Differential propagation methodology from AES.


• LANE: SubBytes, ShiftRows and MixColumns reused from AES.


• Lesamnta: Reuse of the AES round as function F.


• Luffa: “Based on Rijndael-like transform”


• NaSHA: “Improved AES S-box.”


• SANDstorm: AES S-box,


• Sarmal: “An AES (or Whirlpool)-like nonlinear subround function g is used.”


• SHAMATA: “uses one of the AES primitive functions MixColumns to incorporate the message into the internal state and a modified version of the AES round function to mix the internal state.”


• SHAvite-3: “Iterates a round function based on the AES round.”


• StreamHash: S-box based on AES S-box.


• Tangle: Reuse of AES S-box.


• Twister: MDS concept from Rijndael and S-box from AES. ShiftRows from AES.


• Vortex: Based on Rijndael rounds.


• Waterfall: Rijndael S-box.

Jag är inte helt säker på om detta är bra eller inte.

Å ena sidan är AES och dess ingående komponenter några av de mest välanalyserade som går att uppbringa. Detta faktum är något flera av kandidaternas skapare tar upp i sin motivering av sin kandidaters säkerhet. Implementationsmässigt är det dessutom bättre om samma programkod (funktioner) går att använda till flera saker. Speciellt för inbyggda system med hårda krav på liten kodstorlek är detta naturligtvis eftersträvansvärt.

Samtidigt kan jag inte släppa känslan av att vi riskerar att hamna i en monokultur – att säkerheten i alla dess olika delar (konfidentialitet, autenticitet, integritet) bygger på en eller ett fåtal algoritmer eller komponenter. Vad händer om S-boxen i AES faktiskt visar sig väldigt svag?

Vidare var den uttalande tanken från NIST att SHA-3-tävlingen skulle stimulera till nytänkande och uppmuntra till att hitta nya koncept för att bygga hashfunktioner. Att det sker ett rejält brott mot Merkle-Damgård är uppenbart, men nu är det istället AES och Rijndael. Är det bra eller dåligt?

Det verkar dock som de flesta verkligen försökt att tänka i nya banor. I min snabbläsning hittade jag för övrigt att tre kandidater (Abacus, Keccak och Luffa) bygger på de nya (relativt färska svampfunktionerna. Dessutom såg jag bara tre kandidater (Chi, DynamicSHA, DynamicSHA2) är direkta utökningar av SHA-1 och SHA-2.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.

Flera av algoritmerna Daniel implementerat är relaterade till säkerhet. Bland annat har han som en del i ett antal Crack Me!tävlingar implementerat AES128 i assemblerkod för 6502 med olika kryptomoder. Electronic CodeBook Mode (ECB-mod) och Cipher Feedback Mode (CFB-mod).

Källkoden för implementationerna finns på sidorna och är lättläst och snygg. En intressant detalj är att Daniels kod räknar fram S-boxen samt och den tabell som används för att göra GF-multiplikationen i MixColumns-steget av AES.

Att döma av diskussionen kopplad till den utmaning där ECB-mod användes utnyttjade Ymgve Google för att söka på innehållet i S-boxen och den vägen identifiera AES. Ett snygg trick som visar att den som utför attacken inte alltid tar den väg man tror.

Ett annat program gör statistisk analys för att attackera enklare skiffer på C64. Imponerande att få till det på burken med dess beräkningar.

Daniel har även hackat en del andra fräcka program, bla en tracker till VIC-20 kallad VIC-TRACKER. Eftersom jag inte har någon gammal VIC-20, och är rätt kass på att använda trackers vet jag inte hur bra den är. Men bilden på trackerns sida är helt fantastisk:

Klockren annons (ett montage) från 80-talets början. Hela familjen samlas i värmen från sin fantastiska hemdator. Mycket nostalgi blir det.

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.