(Städat och lagt till en del saker till postningen sedan i jag postade den.)
Datainspektionen har startat en ny webbplats som fått viss uppmärksamhet: kränkt.se.
När jag först kollade på sidan blev jag riktigt irriterad, inte minst på de svepande beskrivningarna av vad en kränkning är:
Har du blivit oschysst behandlad på nätet? Är det någon som har skrivit något nedsättande om dig på ett forum eller kanske lagt upp en bild på dig som du inte vill att andra ska se? Eller är du förälder till ett barn som råkat ut för något liknande?
Den här webbplatsen är till för dig som känner att du blivit oschysst behandlad på Internet. Här får du råd om vad du kan göra för att lösa problemet.
Men jössessnällenån, om någon är lite oschysst och taskig, är det då en kränkning? Varför börjar jag direkt tänka på vad Johan Hakelius, David Eberhard och Ann Heberlein har skrivit? Borde ex inte Tomas Ros anse att han blivit kränkt av Robert Laul som kallat honom lipsill! (Lite roligt att muskelbiffen Laul använder tillmälet lipsill – något man tog till på lågstadiet när man var arg och ville vara elak.)
Lipsillmannen Robert Laul
Börjar man sedan titta lite mer på webbplatsen tycker jag dock att det finns en hel del bra och tänkvärt. För den som anser sig kränkt finns bra instruktioner på hur du kan försöka agera för att få bort det du tycker kränker dig.
En kanske viktigare sida är dock den om hur du undviker att kränka andra. I grund och botten handlar det om etik – med hänvisning till pressetiska regler (har Robert Laul läst dom?). Skriver man på nätet kan det iaf vara bra att läsa igenom och fundera på den typen av regler – även om de juridiskt inte gäller. Bara för att man kan skriva vad som helst behöver man inte göra det. En regel jag lärt mig är: Känns det fel i magen så är det ingen bra idé.
Och bara för att vara tydlig: Integritetskränkningar är ett reellt problem (ex Sydsvenskans oturliga uthängning av en oskyldig person), inget jag skrattar åt och allvarligt. Men allmän dumhet, klumpighet och missförstånd kommer alltid att finnas och text ofta ett trubbigt verktyg. Vidare kan sociala tjänster som Facebook där vänskap är binär (antingen är man vän eller inte) kan relationer bli övertydliga och skapa konflikter. Att inte få vara kompis med någon på nätet kanske dumt, men inte ett skäl att vara kränkt.
Sedan är det inte alltid lätt att veta vad andra kan uppfatta som kränkande – det verkar nästan finnas en person som tar illa vid sig oavsett vad någon gör eller skrivert. Att jag ex postar om attacker på kryptot kan tydligen vara provocerande och kränkande. Då är det kanske tur att kränkt.se finns.
BTW: Om ni känner er kränkta av något jag skriver på bloggen, skriv en kommentar eller kontakta mig direkt.
No related posts.
Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.
Kränkning är en självuppfyllande profetia! Folk blir kränkta till höger och vänster nuförtiden – frågar man elever på en skola om de blivit kränkta så har de självklart blivit det, fast de egentligen inte vet vad det betyder. De tycker t.ex. att de blivit kränkta när de får läxa!
Räcker det inte med den lag vi har: ärekränkning; förtal & grovt förtal
Bra artikel! Håller med om att ordet kränkning har använts lite väl mycket. Det finns en risk att det viktiga arbetet mot riktigt kränkning förlorar fart om ordet kränkning ifrågasätts och förlorar sitt allvar. För det är allvarligt.
Samma sak var det med “ångest” några år tillbaks.